Sova
Så var helgen slut - igen =/ Jag skulle behöva minst en vecka till ledig för att känna mig utvilad. Två dagar är ju ingenting!! Helgerma är alldeles för korta!!
Det var en jobbig vecka den som var... Men så är det väl att jobba. Denna vecka som kommer nu kommer bli etter värre känns det som. Den mest stressiga veckan i månaden om man jobbar på ekonomi i socialtjänsten - alla skall ha sina pengar och det finns knappt med tid att hinna med alla besök... Men det är väl det som är utmaningen.
Problemet är att jag vet inte om jag vill ha denna utmaning. Funderar mycket över mitt liv just nu, och vad jag vill med det.
Meningen med att leva och allt sånt där =) Vad vill jag med mitt liv och vad vill jag jobba med. Vad gör mig lycklig?
Såna där fina mysiga frågor som kan hålla en vaken en hel natt och skapa panik och ångest - som om jag inte får tillräckligt av det från jobbet... =/
Hur som helt har jag inga svar, och magkänslan skiftar från dag till dag, liksom panikångesten i bröstet...
Men saker och ting har en tendens att ordna sig för eller senare så jag hoppas på det.
Hoppet är ju det sista som dör heter det ju =)
Nu nanna kudde =)
Hos tandis
Men nu har jag varit hos tandis och fått underöskt.. Inga hål (Jippie!!) och så lite inflammerat vid visdomstanden som verkar komma upp. Tandläkaren var inte alls nå snäll dock. Nog för att jag hade ont men hon var enormt hårdhänt =( De spolade visdomstanden så jag skrek nästan och vred mig i stolen. Har aldrig varit hos tandis och det gjort så ont (och då har jag ändå haft tandställning och dragit fyra tänder...)
Men nu är det över iallafall =)
Hoppas det går över snabbt värken med!
Tandvärk?
Helg =)
Jag vill inte gå och lägga mig än, vill inte att fredagskvällen skall ta slut så att det bara är två dagar kvar av helgen och LEDIGHETEN. JAg vill att detta nu skall vara för evigt. Länge till jobbveckan börjar igen. Haft lite jobbigt de senaste dagarna. dessutom fått en släng av höstdeppighet...
Så detta med helg känns overkligt och så skönt.
Har så många tankar och funderingar just nu. Så många känslor och så lite kunskap. Jag vet inte vad jag vill, samtidigt som jag vet precis vad jag vill - och vad jag inte kan få.
Druckit ett halvt glas vin ikväll. Det hör till fredagsmiddagen =P
Ätit massor av kanelbullar - med äppelsmak ;) så mumsigt och så saftiga goa bullar. Helt klart en ny favorit =)
Dessutom är Beach 2008 lååångt bort =P
Ska krypa ner i min mysiga säng och läsa min bok som är känslomässigt jobbig och gripande men som jag bara måste läsa vidare. Jag vill försöka förstå detta med missbruk och att leva utan inkomst i samhället. Det är så mycket jag inte kan förstå. Jag är så naiv och har levt så långt från de människoöden jag möter varje dag på jobbet. Men ändå måste jag kunna möta varje enskild individ på ett rättvist sätt.
Nu är jag trött.. Massa babbel bara.. ; )
Kärlek finns överallt i världen, på många olika sätt... =)
träningsångest
Så jag gnäller lite här istället..;) Gnälla kan jag!
Jag är så orkeslös och har ingen motivation alls. Varför?
Och varför väljer jag att se allt så negativt?
Att jag inte orkar iväg och träna betyder ju å ena sidan att jag blir fetare och fulare, känner mig som ett stort misslyckande och att jag blir deppig och gnällig. Jag blir superstressad av att jag inte är och tränar vilkjet bara får mig att må ännu sämre och få ännu dåligare samvete för att jog BORDE ju...
Å andra sidan om jag skippar träningen idag så betyder det att jag är hemma när min sambo kommer hem så jag hinner umgås med honom. Jag kan sitta hemma och njuta av min ledighet och ignorera alla måsten och därmed MÅ BRA av att ta det lugnt och inte stressa... Jag kan välja att se det som en träningsdag för mitt INRE idag så kan jag träna mitt yttre imorgon... =) Varför skulle det vara så fel att vilja vara hemma och mysa när man är ledig?
Vilket synsätt väljer man??
; )
Jag väljer nog...
helg
Antar det är så mycket stress och jag oroar mig hela tiden på jobbet för att göra något fel. Jag trivs inte med så mycket ansvar. Jag mår dåligt av det. Jag vill nog ha ett lite softare jobb där mina beslut inte påverkar andra människors liv så mycket.
Jag börjar dock bli vän med mitt jobb lite mer nu. Har klarat över en månad och jag lär mig nytt varje dag. Jag känner mig inte lika vilse längre och mina arbetskamrater är härliga =) Så jobbet i sig är väl ok. Jag är nog bara rädd och osäker.
hur det blir med det där andra jobbet jag hade på gång vet jag inte just nu. Gått två veckor och jag har ännu inte hört något. Just nu känns det som det kvittar. Det löser sig alltid med jobb efter jul. Just nu måste jag ta en dag i taget för att inte gå under..
Man ska inte tänka så mycket för då hittar man alltid något att deppa över.
Längtar efter att få shoppa lite igen ; ) Jag skulle nog behöva två jobb för att ljara min ekonomi med allt som jag vill köpa.. =P
Lite inspiration i höstglöden :
Träningsångest
Så mycket måsten och borden så allt känns bara tungt och meningslöst. Jag MÅSTE träna, men jag orkar inte för att det är ett måste.. 400 kr i sjön varje månad =/ Men kanske nästa månad, eller efter jul att jag börjar orka med mer?? Kanske.. ;) är bara så pinsamt hur otränad jag blivit och hur min kropp förfaller. Börjar förstå det där med att man börjar bli gammal efter 25. Min kropp är inte vad den har varit och jag kan inte leva som jag brukar. Låter helsjukt men förut kunde man ju äta vad man ville och behövde inte träna men mådde bra ändå och tänkte inte på det. Visst har jag aldrig varit nöjd med min kropp men nog har den varit ok trots det. Nu är det ju pinsamt att se sig själv i spegeln. Jag skäms för mina valkar och hur mullig jag blivit.
Skäms för hur dålig min kondition blivit och hur ovig jag "plötsligt" är..
Pinsamt att det nu syns så tydligt hur lat jag är!
Nej tacka vet jag stora stickade klänningar som gömmer det mesta ; )
Måndag hela veckan
071001
Måndagar. Kan man annat än hata dem?
Var och shoppade med en kompis i lördags och hade jätteskoj, men nog är det
mycket folk ute.. kände mig nästan lite folkskygg. Har jag suttit för
mycket hemma vid datorn? Jag som alltid var ute förrut, ute och shoppade
och ute och festade. Alltid massa saker på gång och aldrig ensam. Nu sitter
jag hemma vid datorn med tyggen mot min sambo och enda gången vi pratar är
genom TS i spelet.
Var finns framtiden? Var finns hoppet? Var finns motivationen och orken att
fortsätta sträva framåt, att inte bara lägga mig ner och dra täcket över
huvudet och bara strejka mot livet?
Ja ja.. tillbaka till min shopping. Vi sprang som galning runt för att
hitta ett par höststövlar till mig (visste precis vilka jag ville ha, de
ska passa till mina nyinköpta stickade klänningar och de ska vara svarta,
och de ska vara möjliga att gå i en hel dag utan att jag håller på att dö).
Men det var tydligen ett omöjligt uppdrag för de fanns inga!! Och när jag
till slut hittade några som var bra ja då kostade de nästan 3000!!! Efter
tre timmar på stan sa jag till min kompis att "en sista affär sen ger jag
upp". Och tro på tusan så nog hittade jag ett par skor som var ok och hade
ett hyfsat pris. Överlycklig!! =) Shoppade två snygga klänningar som
passade till och sen åkte jag hem- helt slut av allt springande och av allt
folk.. Huvaligen! Hem till lugnet och min dator¦ tillbaka till verklighetsflykten. Vill inte vara här mer!
Idag då, måndag. * Suck * Tillbaka till jobbet. Vaknar och känner mig
enbart fet och glåmig när jag stiger upp. Tar på mig mina nya kläder och
snygga stövlar och går till bussen men allt känns bara fel! Skorna är
plötsligt för trånga, klänningen alldeles för kort och jag glömde att ta med halsduken så jag fryser. Håret ser förj*vligt ut och linserna fick jag
kasta på mig i stressen för att hinna till bussen.
Hur kan allt bara kännas så fel?
Hemlängtan antar jag.
Fick kort från syrran på hennes mage. Jag vill vara hemma hos henne. Vara med när allt händer, Vill vara en del av familjen, känna trygghet och värme och slippa all denna oro och att alltid vara fel. Att inte kunna något på jobbet och att inte trivas. Jag orkar inte detta mer. Jag vill hem!
