head in the clouds

Lite tankar en torsdags morgon:

Inte varit på topp direkt den senaste veckan...
Trött, illamående och allmännt tråkig...
Jobbigt!
Men jag antar man måste kämpa vidare. Det kommer ju att vända - måste tro det iallafall ...

Var ner på stan med syrran igår. Shopping hjälper alltid mot deppighet!! =P
Mamma fyller år nästa vecka så vi letade present till henne ...
och sen passade vi ju självklart på att prova lite kläder.. ; )

        
Svart...                             lila...                     randig..      

                                   
                och syster yster i urläcker lång klänning!! =)


Att prova kläder och gå i affärer gör mig alltid gladare på nått sätt... Är väl en Shoppoholic av patetiska slag... ; )

Och visst var det skoj att prova kläder igår... Fancy kläningra till nyår ; )
Men... det var inte lika skoj att upptäcka att min "vanliga" storlek satt som ett krovskinn på mig... =S Så det var bara att byta upp sig en (eller2??) storlekar... =S
Kändes mindre Fancy =/

                                      

Detta med vikt och kropp är fortfarande ett problem för min hjärna...
Tänkt mycket på det den senaste veckan och jag tror att det härstammar från målet jag hade i somras, att komma i Size Zero...

JA jag vet det är korkat, och jag hade det aldrig som ett uttalat mål.. men i bakhuvudet fanns drömmen om att kunna ha den storleken...
Sen krossade jag ju näsan i väggen i höstas och allt det där...
men kanske så sitter det där målet kvar nånstanns i det undermedvetna.. och det är därför jag har så svårt att acceptera mig själv nu när jag har gått upp i vikt igen... (har jag nånsin accepterat mig själv för den jag är ??)

Jag menar, jag är ju inte direkt tjock nu (jag var dock det för ett år sen..) .. men ändå finns målet kvar nånstanns att gå ner i vikt tills jag är nöjd med mig själv...
...vilket jag ju nog aldrig kommer att bli så länge jag inte acceptera mig själv för den jag är.

Men det är ju bara SÅ onödigt att nojja sig över småsaker. Jag menar, ingen annan tänker ju på mina fel och brister så som jag gör. De ser dem säkert inte ens? Alla är så upptagna med sina egna nojjor... Så för vad oroar jag mig för? Ingen dömer mig ju för mina valkar eller min feta rumpa... Så varför ska JAG göra det?
Jag dömer ju ingen annan heller för deras brister, dem ser jag ju inte ens! I mina ögon är ju alla andra helt perfekta... (vilket är mitt nästa problem.. att jag alltid jämför mig med alla andra som är perfekta i mina ögon... men det är ett senare sak att bearbeta...)

Ja ja.. det är bara en massa pladder nu för mig...
Vad jag menar är... Jag har en massa kroppsnojor som jag måste bli av med - 
Men det handlar inte om att gå ner i vikt för att bli av med dem..
Det handlar om att börja accepetra mig själv och min värdefulla kropp.
Börja lägga min energi på viktigare och roligare saker och börja älska mig själv för den jag är!


Summa sumarum: Kroppsnojor är SÅ ute.
Jag menar, det är ju mer Inne att se sina fördelar och vara glad för den kropp man har.
Se att man DUGER precis som man är =)

Du Duger Precis Som DU Är!! =)
Visst är det en härlig tanke att tänka.
Upprepa den några gånger och sug verkligen på varje ord en stund.
Känn det i hjärtat och i magen =)
Visst är det en härlig känsla?? =)
Tänk om man kunde känna så hela tiden...?

Och egentligen, Vad är det som hindrar Dig från att verkligen känna den härliga känslan hela tiden?
Vad är Dina hinder??

Nej, nu blev jag ju nästan lite djup.. ; )

Nu ska jag ta en morgonpromenad med vovven och fundera lite över mina hinder.. =P