jobb?
Hur ska detta sluta? Inte alla gånger man är eftertraktad på arbetsmarknaden så att man få komma på jobbintervju trots att man redan har jobb.. ;)
Tackade nej till en jobbintervju (kallar det jobb nr 2) några dagar efter jag tackat ja till jobbet jag har nu (jobb nr 1 oc ). Nu ringde jobb nr 2 igen för att de ville tydligen verkligen ha mig på en intervju, trots att jag tackat nej. De ville ändå se vem jag var och kallade mig med de förutsättningar jag har nu - dvs att jag kan börja jobba först i januari eftersom jag har ett vik där jag är nu. Intressant situation ; )
Var på intervjun idag - nervöst!! De rationaliserade lite så jag fick komma direkt till steg två i processen.. Så det var jag och ett helt rum (nästan) med folk som grillade mig med frågor. Ousch vad trött jag var efteråt =P Så nu får vu se vad som händer. Får svar i nästa vecka =)
Det enda som känns jobbigt med detta är att jag känner mig lite "otrogen`" mot mitt nuvarande jobb.. Och pinsammare är att OM jag får jobbet så kommer chefen där prata med min nuvarande chef och försöka fixa så jag får börja tidigare hos henne.. Jag kommer känna mig så taskig och som en sån svikare. Inte bra för mitt CV.. =/ Men min sambo sa till mig idag att jag inte ska känna så. Han sa att man måste ju få välja vilket jobb man vill ha och att det är inget fel med att vilja ha ett jobb mer än ett annat..
Och dessutom så måste jag ju ha ett jobb, oavsett vad det är för jobb. Min princip har hela tiden varit att tacka ja till det första jobberbjudande jag får så att jag inte står där utan bara för att jag varit för kräsen i vad jag vill jobba som. Som det är nu så har jag ett vik till sista dec och kommer då någon och erbjuder mig jobb efter det datumet, Ja då måste jag ju tacka ja - oavsett vad det är för jobb och hur rädd jag än är för det.. Jag tar som en dag i taget och löser problemen eftersom.. Försöker i alla fall.. =P
Men det kommer väl sluta med att jag inte får något jobb alls efter sista dec, att jag står där helt utan eftersom min nuvarande chef inte vill ha mig för att jag är en svikare - och den andra chefen inte vill ha mig för att de hittat någon bättre och som kan börja jobba direkt i höst...
Då får jag står där med lång näsa och leva på a-kassa... Ja, ja.. Jag har jobb just nu och det är det som är det viktiga.. =P
Nu är jag bara livrädd för om jag får jobbet. Det vore för perfekt. Och jag är livrädd för att inte klara av det jobbet.. Så läskigt!! Men så spännande samtidigt.. =P
Man ska försiktig med vad man önskar sig.. en önskan kanske slår in.. och det ställer ofta till med konsekvenser man absolut inte räknat med..
Men det är väl detta som är vuxenlivet.
Jag håller kanske på att bli vuxen?
Frågade min vän idag "vad har jag gett mig in på?" och hennes svar var "Vuxenlivet!" Och jag får nog hålla med henne... Nu finns ingen återvändo. Bara att acceptera och försöka återfinna sig själv i allt detta kaos av känslor och tankar.
Imorgon fyller jag 26. Och då är det definitivt - Jag kommer inte längre vara UNGDOM... Imorn börjar mitt "vuxna" liv.. Jag kanske har en liten ålderkris? Hm.. Intressant.
Vad innebär det då att vara vuxen? Ska vi börja samla vuxenpoäng nu, eller?? Hur många har du? Och vad räknas som vuxenpoäng??
