head in the clouds

Lyssnade på Bryan Adams låt "Please forgive me" idag på väg till jobbet. Inte visste jag då hur sann den låttiteln skulle bli senare på dagen..=/

Eftersom vi bara har en bil och vi båda behövde den idag eftersom jag skulle till Sollebrunn för att fixa med lägenhetskontraktet så fick vi kompromissa imorse. Jag skjutsade älsklingen till jobbet och sen tog jag bilen till Sollebrunn och sen vidare till jobbet senare på dagen. Sedan var tanken att jag, under min rast, skulle hämta Tommy på hans jobb när han slutade fyra.. mm.. problemet var bara att klockan på kontoret går en timme fel vilket jag inte tänkte på vilket resulterade i att Tommy ringer mig kvart över fyra (vilket jag trodde var kvart över tre) och undrar var jag är!?!  PANIK!!!! Kastar mig i bilen, kör rally, så gott det går, till Gråbo för att hämta honom.. Snacka om att SKÄMMAS!!! Jag känner mig som en hund med svansen mellan benen som sitter i ett hörn och gnyr av skamsenhet.. *he he*

Herregud att jag kunde GLÖMMA min egen pojkvän?? Hur HEMSKT är inte det?!?  Börjar allvarligt fundera över min mentala hälsa, eller i alla fall funktionen med min hjärna, om den skulle behöva nån slags reparation eller uppdatering eller nåt?

Hur som helst, tillbaka till låten. Jag tänkte på min älskling imorse, hur underbar låten är och vilken känsla den ger i kroppen. Jag tänker tillbaka på den där första sommaren vi var tillsammans, de känslorna när allt var så nytt och spännande. Och sen tänker jag på hur det känns just nu.. Hm.. lite kontraster. Men samtidigt känner och tänker jag att det är aldrig försent för en nytändning. ;) Och med tanke på alla de känslor jag just nu känner bara genom att höra en låt och att tänka på min sexy boy.. Ja då är det inte långt till heta känslor igen..; )

Det har nog tärt mer på oss än jag viljat inse att vara inneboende så som vi varit. I Umeå hade vi i alla fall lite tid för oss själva. Nu händer det aldrig att vi pratar, mer än om det absolut nödvändigaste om jobbet, bilen och om pengar. Det finns ingen konversation utöver det. Idag i bilen hit tillbaka till jobbet så pratade vi lite om bilkörning.. och det var så skönt att bara prata om nånting.

Vårat problem är att vi aldrig pratar, vi går omkring och känner en massa men säger aldrig något. Och då blir vi irriterade på varandra för att vi inte förstår varför den andre är så sur. Vi är såna enorma barnungar. ; ) Bara skriker efter den andres uppmärksamhet men vi är båda för stolta för att kräva den av den andre. Och detta att jag glömde bort honom, min egen pojkvän, idag det är inte gott för vårt förhållande. Å andra sidan kommer det att vara ett gott skratt i framtiden.. ;)

Nu är det ingen fara å färde bara för att vi mår som vi gör. Det är bara en liten svacka eftersom allt är som det är just nu (hoppas jag). Finns miljoner saker som jag stör mig på med honom, och det finns nog lika många saker som han stör sig på med mig ; ) och allt har kommit de senaste veckorna. Vi behöver verkligen vår nystart med egen lägenhet och en liten nytändning =P Känns som kommer bara lönen och alla räkningar är betalda och vi kommit i ordning i lägenheten så kommer jag att må bättre och då kommer vårt förhållande att må bättre. För just nu kan jag vara en riktigt elak liten häxa.. Ger spydiga kommentarer och är allmänt ojuste. Jag blir verkligen RÄDD för mig själv när jag säger saker ibland. Jag är inte mig själv! Och så som jag beter mig så är det inte konstigt att min sötnos blir ledsen och sårad. Stackaren! Men det är väl som de säger, Kärleken övervinner allt =P Och det är bra med lite nedgångar ibland tror jag. Då blir det ju bara desto bättre när allt vänder och blir bra igen =P Fan vad bra vi ska ha det när vi får bo själva igen.. =P Lägenheten har tjocka väggar.. ;)

Åter till jobbet! Skönt med lite ventilation.. Jobbigt att inte ha någon att prata med. Jag är verkligen ensam här nere. Saknar alla uppe i norr så mycket..

*KRAMAR OM*