...
Ingenting smakar eller är gott längre, äter utan att nånsin bli mätt och utan att känna nån smak.
Ingenting känns kul längre. Allt jag gör, gör jag för att jag vet att jag måste och att det förväntas av mig. Ingenting känns kul att göra. Jag gör för att jag borde eller måste. Vill helst krypa ner under täcket och stanna där tills jag är glad igen. Har som en hinna, en mur runt mig där ingenting slipper igenom som känns bra.
Det är bara med barnen som jag kan skratta och det känns som ett lugn inombords tillsammans med dem ? men inte ens tillsammans med dem kan jag känna mig riktigt levande längre.
Smågråter hela tiden, utan att någon ser.. kanske därför jag skriver här? för att få lite erkännande över hur jag mår. Jag döljer det för alla som ser mig ? vill inte vara i vägen.. för alla mår lika dåligt. Det är jobbigt att finnas till just nu. Tungt att orka.
Ska se film med minstingen i familjen nu ? Hon blev övercyklad och ramlade på gatan vilket resulterade i en STOR hemsk bula. Hon råkar verkligen ut för allt den lilla ängeln. Inte lätt att vara liten heller.. Andra bekymmer och problem men samma tårar..
