Måndag hela veckan
071001
Måndagar. Kan man annat än hata dem?
Var och shoppade med en kompis i lördags och hade jätteskoj, men nog är det
mycket folk ute.. kände mig nästan lite folkskygg. Har jag suttit för
mycket hemma vid datorn? Jag som alltid var ute förrut, ute och shoppade
och ute och festade. Alltid massa saker på gång och aldrig ensam. Nu sitter
jag hemma vid datorn med tyggen mot min sambo och enda gången vi pratar är
genom TS i spelet.
Var finns framtiden? Var finns hoppet? Var finns motivationen och orken att
fortsätta sträva framåt, att inte bara lägga mig ner och dra täcket över
huvudet och bara strejka mot livet?
Ja ja.. tillbaka till min shopping. Vi sprang som galning runt för att
hitta ett par höststövlar till mig (visste precis vilka jag ville ha, de
ska passa till mina nyinköpta stickade klänningar och de ska vara svarta,
och de ska vara möjliga att gå i en hel dag utan att jag håller på att dö).
Men det var tydligen ett omöjligt uppdrag för de fanns inga!! Och när jag
till slut hittade några som var bra ja då kostade de nästan 3000!!! Efter
tre timmar på stan sa jag till min kompis att "en sista affär sen ger jag
upp". Och tro på tusan så nog hittade jag ett par skor som var ok och hade
ett hyfsat pris. Överlycklig!! =) Shoppade två snygga klänningar som
passade till och sen åkte jag hem- helt slut av allt springande och av allt
folk.. Huvaligen! Hem till lugnet och min dator¦ tillbaka till verklighetsflykten. Vill inte vara här mer!
Idag då, måndag. * Suck * Tillbaka till jobbet. Vaknar och känner mig
enbart fet och glåmig när jag stiger upp. Tar på mig mina nya kläder och
snygga stövlar och går till bussen men allt känns bara fel! Skorna är
plötsligt för trånga, klänningen alldeles för kort och jag glömde att ta med halsduken så jag fryser. Håret ser förj*vligt ut och linserna fick jag
kasta på mig i stressen för att hinna till bussen.
Hur kan allt bara kännas så fel?
Hemlängtan antar jag.
Fick kort från syrran på hennes mage. Jag vill vara hemma hos henne. Vara med när allt händer, Vill vara en del av familjen, känna trygghet och värme och slippa all denna oro och att alltid vara fel. Att inte kunna något på jobbet och att inte trivas. Jag orkar inte detta mer. Jag vill hem!
ja ush för måndagar
Ah ja jag läser till socionom termin 3 och efter att ha flutit omkring på olika kurser så känns det som om jag äntligen hittat rätt :) Dock läser vi vetenskapliga metoder vilket känns lite orelevant. Hur går det för dig då i den "riktiga världen"?