head in the clouds

Var och handlade på Lidl igår. Var strålande sol och så varmt. Kändes lätt som den varmaste dagen denna sommar.. Underbart var det i alla fall. Kändes lite som att vara utomlands. Den känslan förstärktes när jag åkte till Lidl och handlade. De har så mycket konstigt och roligt där =P det är nog lite av deras grej också, att vara lite amerikainspirerat och ge känslan av lite mer exotisk utomlandsbutik. Var sig det är så eller inte så fick jag den känslan när jag gick där. Det är lite så jag har sett mig själv i framtiden. Som 30-årig singel som åker till affären själv och handlar nånstans i USA. Jag gick där och filosoferade över vad jag ville ha till kvällsfika och vad jag skulle köpa för böcker och lite sånt. När jag handlat klart gick jag ut med min kasse och den stora hundmatsäcken till Hercules. Kände att vad behöver man killar till =P Jag klarar mig själv, även om det är tråkigt att handla ensam. Och jag tänkte att, ja så här har jag nog alltid tänkt mig själv när jag blir vuxen. 30 år och singel som lever livet.

Nu är jag inte 30 och jag är inte singel och det är otroligt skönt att inte vara något av dem =P För hur exklusivt och coolt det än kändes att fantisera om mig själv som den där tjejen, så var det ännu skönare att komma hem till lägenheten och berätta för min älskling allt jag köpt och vilka fynd jag gjort =P

Vad har singellivet egentligen att erbjuda som jag inte har just nu? Jag började fundera över varför det verkade så coolt i min fantasi att vara singel? Kanske mina singelvänners tankar smittar av sig liksom all mina favoritböcker av Marian Keys och de andra om det coola singellivet vid trettio ; )

Så åter till min fråga, Vad kan singellivet erbjuda som jag inte har nu? För att vara ärlig så vet jag inte. Kanske har jag varit i förhållande så länge att det bleknat bort. Man pratar ju om friheten med att vara singel, att kunna göra som man vill och inte behöva anpassa sig. Men jag känner att behöver man anpassa sig så mycket i ett förhållande att man känner sig kvävd så är det ju inget bra förhållande. Visst måste jag anpassa mig efter min sambo men jag gör det ju frivilligt. Det handlar om prioriteringar. Men det gör väl allt i livet? Min sambo hindrar mig inte från att göra något, han snarare uppmuntrar mig att hitta på saker.

Å andra sidan så vill jag ju anpassa mig. Jag vill ju göra saker tillsammans med den jag älskar. Jag tror man har den frihet man tar sig. Och har man inte det så ska man nog inte vara tillsammans med den man just nu är tillsammans med.

Mer fördelar med singellivet? Att vara ute och festa och strula runt? Nja det har jag inget behov av längre. Jag levde rullan i yngre dagar och ser inget skoj med det längre (och tur är väl det ; ) Skulle jag längta efter det så skulle det nog vara dags att bryta upp.. =P ) Festa kan man göra ändå men det lockar inte längre med urflippade hemmafester och massa sprit.

Mer fördelar? Jo allt det där om att ha hela sängen för sig själv, att få läsa tidningen ifred och kunna se vad man vill på tv. Att kunna shoppas vad man vill, äta den mat man vill och kunna resa vart man vill.. Mer?

Mitt svar utifrån mitt eget förhållande (eftersom det är det enda jag kan uttala mig om). Med en bred  säng inga problem att dela täcke, bara mysigt. Läser aldrig tidningen mer än på min egen dator ? inget delande här inte och vad gäller tv så ser vi sällan på den  och är det något som jag vill se så då ser jag på det =) Jag får shoppa vad jag vill och lagar den mat jag vill ha ifall jag har önskemål om middagsval. Eh.. Jo resa får jag nog göra vart jag vill men jag skulle nog helst göra det tillsammans med någon och då helst med min sambo. Jag tror man ändrar sina prioriteringar när man blir två. Jag reste en massa innan vi blev tillsammans men då reste jag ju för att slippa vara ensam och för att umgås med mina vänner. Nu är min sambo min bästa vän och vi reser nästan alltid tillsammans, för jag saknar honom för mycket om jag är ifrån honom. Så egentligen Ja man ger upp sin frihet när man blir tillsamman med någon för man är beroende av någon annan för att leva. Man blir fast i sin kärlek till den man älskar. Hm.. ja det är nog så.  Man offrar allt och ger sitt liv till den man älskar och det kan nog ses som att man ger upp sin frihet, även om det inte känns som så eftersom man gör det frivilligt. Men kan man bestämma över kärleken? Det är kanske inte frivilligt egentligen, i grunden.